Om mig
Först vill jag säga att det finns många olika slags häxor så det jag berättar här är min egen högst personliga uppfattning. Det finns säkert lika många som håller med mig som de som inte gör det.
Att vara häxa är för mig ett levnadssätt och en av de mest praktiska och jordnära sätten att utvecklas både andligt och personligt.
Jag strävar efter att varje dag leva i samklang med skapelsen så mycket jag kan utifrån den kunskap jag har idag. Min kunskap växer hela tiden, för det är en av mina häxigheter, att ständigt lära mer och utveckla min förståelse för allting. Så imorron vet jag mer och kan vara ännu mer i harmoni med allting, om jag så väljer.
Att vara häxa är att välja hur mitt liv ska vara. Jag är inte skiljd från det Gudomliga utan jag är en del av det samtidigt som jag också är en medskapare. Jag lever nära Moder Jord, lär mig av henne hur livet fungerar. Min kropp är en spegel av Moder Jord. Jag har också en Månklocka som styr mina cykler och en inre Sol som sätter min skaparförmåga i brand. Jag har stjärnor som är min inspiration och min klarsyn. Och jag har årstider. Genom att följa den yttre Månens cykler och Årstiderna så harmonieras min fysiska och andliga hälsa och min förståelse för det andliga i allt stärks allt eftersom.
Genom min relation till Moder Jord blir jag också medveten och påmind om hur allt är förenat med allt annat och när jag jobbar på min egen utveckling så bidrar jag till alltings utveckling. När jag beter mig illa mot mig själv, så beter jag mig också illa mot allting annat.
Som häxa arbetar jag mycket med energier, med healing, med spådomskonst och magi. Men inget av detta är till någon nytta om jag inte själv ständigt utvecklas och gör upp med mina läxor och blockeringar. Magi fungerar bara om jag själv fungerar bra. Det finns ingen kraft i ramsor och ritualer utan kraften skapar och laddar jag själv. Om jag alltså vill skapa något med magi så måste jag börja med mig själv.
Jag flyger inte på kvast men reser gärna ut ur kroppen för att utforska och utföra helande där det behövs. Det som driver mig hela tiden är törsten efter att förstå hur Universum fungerar.
Däremot äger jag förstås en kvast, och den har jag till att symboliskt rena mitt utrymme när jag ska arbeta med energi. Den är också bra till att sopa bort torra löv och snö från balkongen så jag kan njuta av fågelsången till frukostkaffet utan att behöva halka.
Som häxa har jag kunskapen och förmågan att ändra på sånt som inte fungerar i mitt liv. Jag är aldrig hjälplös och jag är aldrig ett offer. Jag har insikt i mitt eget ansvar för mitt liv och vad det innebär.
Världen vi lever i till vardags är bara en liten del av den enorma verklighet som finns egentligen. Ju mer jag lär mig desto mer finns det att lära, en paradox, men så är det.
För mig är Gud en dualitet, som inrymmer både det feminina och det maskulina i balans och harmonisk förening. Ur deras förening skapades allting. Jag tror därför på både Guden och Gudinnan och hedrar dem genom att leva så mycket jag kan i samklang med skapelsen och genom att dela med mig av det goda jag har fått i livet.
Djävulen och helvetet existerar inte som koncept i min häxkonst. De hör till kristendomen och jag är ingen kristen häxa.
Kunskap, kärlek och tolerans är oerhört viktigt för mig som häxa. Jag dömer ingen och ser inget hinder i att det finns så många olika religioner. För mig bär varje religion en skärva av Sanningen och jag tror (hoppas) en dag att dessa skärvor ska kunna sättas ihop till ett helt. Men det krävs att var och en jobbar på sin del förstås. Och min del är att hela bilden av Häxkonsten och bidra till att återskapa det goda namn som det en gång var, att vara Häxa.
Häx väx!
